Hösten som kom och gick

 

 

IMG_4109[1]Höstsäsongen som jag så mycket såg framemot närmar sig sitt slut. Augusti-oktober har innefattat många roliga tävlingsresor, men resultatmässigt har det varit en riktig bergochdalbana för mig.

Formkurvan har varit stigande och löpkänslan bättre för varje vecka. Jag var och testade farten på 5km landsväg på en tävling och resultatet var rätt positivt. Jag är nöjd med tiden 18.10 på den ganska kuperade slingan och min usla fartfördelning (maxade på första kilometern, kröp in i mål). Inte något toppresultat, men en klar förbättring med tanke på att mitt rekord på samma sträcka på bana är en minut långsammare. Filar jag bort en minut av tiden nästa år igen, så börjar det väl likna något.

En liten sammanfattning över höstens tävlingar:
6-dagars i Skottlandvarannan dags sprang jag hyfsat, varannan dag helt uselt. Det positiva var benen som kändes pigga hela veckan och sista långdistansen i VM-lång terrängen, Glen Affric – ren njutning.
Efter resan åkte jag på en förkylning och fick hoppa över Night Hawk- stafetten. På Ungdomens Jukola var jag med som speaker, vilket var väldigt kul!

DM- tävlingar i Göteborgsilver på medeln, guld i stafetten. Inte illa med tanke på alla tuffa tjejer som var med med, och pricken på i:t var förstås stafettguldet före GMOK.
http://ifkgbgol.nu/news_more.php?news_id=2381&comments=0&lowLimit=10

FM-långdistans i Raseborgotroligt kul att delta efter två års frånvaro. Kvalloppet var inte perfekt, men ett bra kvallopp. Jag såg framemot finalen. Men. Jag lyckades sabba till det redan påväg till den tredje kontrollen. Jag tappade kartkontakten helt, slarvade bort tre minuter och kom aldrig in i loppet förutom bitvis efter det. Kändes tomt på upploppet. Varför litade jag bara inte på kompasse då osäkerheten kom? Varför började jag inte om efter misstaget utan blev uppstressad och gjorde misstag på misstag? Ja, varför….
FM-sprint i Tammerforsbra kvallopp igen med lite tidstapp pga. ett dåligt välgval, jag borde ha varit klar till final. Men. Jag har precis fått en ny Emit-bricka, vilken jag nu sprang med. Av någon anledning hade jag dock glömt bort att anmäla nya bricknumret till arrangörerna och iom. Att jag sprang med fel bricka blev jag diskad. (Infoga ett kraftord här). Vilken amatörmiss att inte kolla att man har rätt bricknummer på startlistan. Tydligen skulle jag lära mig det den hårda vägen, men lär aldrig glömma att göra det igen. Seger i B2-finalen var till ingen tröst, rumskompis Annas silvermedalj till liten som tur.
SM-stafett i Tungelsta snabb förflyttning från Tammerfors till Stockholm och övergång från sprint- till stafettmode. Jossan och Anna sprang bra på första sträckorna och skickade ut mig på sista sträckan på en 6. Plats, en placering som jag höll in i mål. SM-löv, mitt första, på det!

IMG_4311[1]
25-manna i Väsbyi helgen var det ännu 25-manna. Det var fantastiskt att få springa andra stärckan i tätklungan och känna sig lätt i benen samt superspännande att kolla på resten av stafetten då vårt lag var med i tätstriden ända in till sista sträckan. Tillslut var vi 4. laget i mål, bästa IFK-placeringen genom tiderna på 25-manna! Heja Blåvitt!

http://www.ifkgbgol.nu/news_more.php?news_id=2398 

http://www.kestavyysurheilu.fi/suunnistus/11227-tampereen-pyrinto-suunnisti-parhaaksi-suomalaiseksi-25mannassa

Goaste 25-mannalaget

Goaste 25-mannalaget

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter en titt på höstens resultat, borde jag kanske fundera på att bli stafett-löpare, men trots att det inte riktigt gått vägen på individuella tävlingar på sistone, har jag utvecklats på många fronter och det lär nog synas i resultaten i framtiden, förr eller senare.

Nu ska jag ta en några veckor lång övergångsperiod, njuta av Blodslitet och Smålandskavlen de kommande helgerna och i övrigt ta det lugnt och ladda batterierna inför vinterträningen. Hoppas det går sanbbt för jag är redan supertaggad på att träningen mot ett grymt 2016!

-Kirsi

Äntligen!

Jag känner mig otroligt taggad inför den insmygande våren i år.

För det första är det roligt att få hälsa er välkomna till min nya hemsida som vi tillsammans med min nya samarbetspartner VEO har fixat! Stort tack till VEO, tekniskt obegåvad som jag är, hade jag aldrig åstadkommit något liknande själv. Här kan ni alltså i fortsättningen läsa om mitt idrottarliv och tankar om det intresserar 😉 VEO kan bekanta er med här: www.veo.fi. VEO ett framgångsrikt företag från Vasa, som jag är stolt över att få samarbeta med.

För det andra har jag lyckat hålla mig hel i kroppen och fått ihop en bra vinterträningsperiod. För två år den var det just i dessa tider jag åkte på stressfrakturen i lårbenshalsen och förra året var det bihålorna och smalbenet som bråkade. Nu har jag dock lyckat hittat en balans i helheten och trots att prestationssäkerheten och toppformen inte riktigt finns där ännu, känns det som att jag är på rätt väg. Kanske jag har lyckats lära mig något i alla fall?

För det tredje är kalendern nu framöver fylld av roliga utmaningar i form av läger och tävlingar med hemmaträning och lite skola också däremellan. Förr förra veckan flög förbi i Spanien. Orienteringsflytet fanns inte riktigt där men benen fungerade bra och veckan där nere kändes som en riktig starkick på våren- nu kör vi! Förra helgen i sin tur åkte vi till Aalborg med IFK-gänget. Vilken toppen resa i gött sällskap och det var roligt att få träna i Danmark där jag aldrig hade orienterat innan. Tävlings- och träningsresor är nog det bästa med orienteringen och jag ser verkligen framemot alla kommande utmaningar som kommande säsongen har att erbjuda!
Nu tränar jag vidare här hemma i Götet. Solen skiner och kroppen fungerar som jag vill att den ska så det är inte så svårt att hålla ett leende på läpparna.

Ha en solig vecka allesammans!

Tulihan se kunnon kesä

Eli treeni-kesää olen vietellyt viime viikot ja ei voi valittaa, kun ilmatkin ovat suosineet ja hauskaa tekemistä riittänyt. Kuusamossa kisattiin FIN5-rastiviikko, josta saldona sprintti-osakilpailun voitto ja paljon hyvää mäkitreeniä.

img_9801

Sitten Vaasaan ja Merenkurkun rastipäiville. Puolivirkeät jalat ja ailahteleva suunnistus ei jättänyt hyvää mieltä, mutta hienoja harjoituksia nuo kisat olivat. Nyt on kyllä virheitä tehty koko loppukauden edestä. Heinäkuun kovan treenijakson kruunasi toissapäiväinen Botniapyöräily-kuntotapahtumaan osallistuminen ja 106:den kilometrin taival sujui rattoisasti auringonpaisteessa. Nyt jalat kattoon ja superkompensaatiota odottelemaan.

Hellivää hellettä,

Kirsi

Kuohuviiniä ja penkkiurheilua

Penkkiurheilu voi olla ihanaa. On mahtavaa tuulettaa sohvalla kun Suomi tekee maalin ja silmiä hivelevää katsella kun Phelps ui höyhenekevyesti uuteen maailmanennätysaikaan. Muiden onnistumisiin on hienoa samaistua, iloita heidän kanssaan, nähdä kovan työn tulos. Joskus penkkiurheilu voi kuitenkin olla niin sieltä jostain, jos sitä joutuu harrastamaan pakon edessä nimittäin.

Kun sairastuu flunssaan päivää ennen kauden pääkisoja ei penkkiurheilijan rooliin joutuminen juurikaan mieltä ylennä vaan herättää lähinnä kiukkua ja kateutta. Harmittaa. Niin oli allekirjoittaneen kohdalla reilu viikko sitten kun SM-pitkämatka juostiin Jyväskylässä. Taisin jonkun kiukunkyyneleenkin tirauttaa kun päätös jättää kisa väliin oli selvä. No, tulihan niitä gps-käyriä silti katseltua, vaikka harmitti, ja onnituin jopa iloitsemaan monen muun hyvän suorituksen puolesta. Olen kai tajunnut, että eivät muiden onnistumiset ole itseltä pois ja parempi mieli tulee kun iloitsee muiden puolesta sen sijaa, että vain murhetisi omaa tappiota.

Eli. Pitkämatka jäi juoksematta, mutta alkusyksyn menestyssaldo ei onneksi kuitenkaa ihan nollilla ole vaan olen päässyt kouhuviiniäkin palkintokorokkeella suihkuttelemaan. Tsekin Opiskelija-MM:eistä oli kotiintuomisina pronssi-mitali viestistä, pitkältä matkalta 23. sija ja sprintistä hyvät naurut. Pitkällä odotukset oliva aavituksen korkeammat, mutta maastotyypin outous teki tepposet ja teinkin heti alussa huonon reitinvalinnan, joka maksoi aikaa ja jonka mäet tuntuivat jaloissa loppumatkan. Viestimaasto oli jyrkkäpiirteisen pitkänmatkan maaston vastakohta, tasaistä lättyä. Sprintin pohjanoteeraussuorituksen jälkeen näytönhaluja, eikä vähiten itselle, oli ja vihdoin se onnistuminen sieltä tuli. Niin myös joukkuetovereilla ja oli hienoa juosta maaliin pronssimitalisteina Miia ja Maijan kanssa. Ylihauska ja opettavainen reissu kaikenkaikkiaan.

Viikkoa myöhemmin juostiin Euromeeting täällä Göteborgissa ja sprintti ja pitkä olivat meikäläisen ohjelmassa. Ei mennyt ihan putkeen. Liekö ollut vielä pieni happo päällä Tsekin reissun jäljiltä vai mikä, mutta ei ollut suunnistus hallussa, ei sitten ollenkaan.

Sitten alkoi koulu ja arki ja treenit. Niin fysiikka- kuin taitopalaset alkoivat loksahdella paikoilleen lähdin SM-reissuun odottavaisin mielin. Kuten sanottu, hymy hyytyi heti alkuunsa, mutta alkaa nyt reilu viikon lepäilyn jälkeen onneksi vihdoin palata kasvoille. Tällä viikolla taas Suomen reissu edessä ja toivon, että lauantaihin mennessä viimeisetki flunssan rippeet ovat jättääneet kropan ja voin Hollola SM-sprintissä juosta kaksi hyvää suoritusta.

Viikon jatkoja,
Kirsi