Bio

Född: 8.9 1992 i Vasa, Finland
Bor: Göteborg, Sverige
Klubb: IFK Göteborg orientering
Fostrarklubb: Vaasan suunnistajat
Gör: Orienterar på elitnivå, studerar till läkare
Familj: Mamma, pappa och två småsyskon
Tränare: Mamma Maritta Nurmi

Juniorvärldsmästaren siktar mot toppen

Juniorvärldsmästaren i orientering Kirsi Nurmi hör till de idrottare som nått toppen tack vare en mångsidig idrottsbakgrund och sen specialisering. Ända till gymnasieåldern satsade hon lika mycket på simning, men när hon väl gjort sitt grenval, och valt att gå idrottsgymnasiet i Vörå, tog det bara fyra år innan hon var världens bästa juniororienterare. Efter den snabba utvecklingen som junior tyngdes Kirsis första seniorår av skador och sjukdom, men nu är hon tillbaka i full träning för att jobba sig upp mot världstoppen.

Orienterarna för en ständig diskussion om vilken av distanserna som är tuffast. Den tempokrävande sprinten som till synes är ganska lättorienterad (men där ett litet misstag ofta är ödesdigert), den tekniskt krävande medeldistansen där man bokstavligen måste vara på kartan hela tiden, eller den gamla kungsgrenen långdistans som kräver maximal fysisk och psykisk uthållighet och förmåga att göra rätt vägval.
Kirsis prioritet är klar: långdistans är hennes gren. I den vann hon junior-VM och i den ser hon störst möjligheter att bli riktigt bra.
– Alla kan springa hårt i 15 minuter, men under 80 minuter sållas agnarna från vetet. Man måste kunna skapa rytm i loppet och anpassa tempot. Orienteringstekniken handlar mycket om att planera hur man ska springa, säger Kirsi.

När Kirsi pratar som sin käraste distans kommer hon samtidigt att räkna upp de egenskaper som bygger upp hennes personlighet: målmedveten, tuff, långsiktig och realistisk. Naturlig uthållighet och bra löpteknik i svår terräng hör till Kirsis styrkor, men hon lyfter helst fram den mentala biten.
– Jag brukar inte ge upp utan trivs när jag får slita. Under de sista tio minuterna av loppet hittar jag ofta kraftreserver som jag inte visste att jag hade, säger hon.

Kirsis hemmaskogar i Kvarkenregionen är ökända bland orienterare för sin stenighet – ett arv från istiden. Det har slipat hennes löpteknik.
– Har du lärt dig löpa på det här krävande underlaget så kan du löpa var som helst.
Realisten i Kirsi kommer fram när man frågar om hennes mål. Hon vet hur oerhört svårt det är att nå den allra högsta toppen och hur slumpen kan spela in. Det känns inte rätt för henne att uttala ett absolut resultatmål, men upp mot världstoppen ska hon.
– Jag vill bli lika bra som senior som jag var som junior, säger den tidigare juniorvärldsmästaren.

Vid sidan av orienterandet studerar Kirsi till läkare i Göteborg. Hur får hon det att gå ihop?
– Jag valde att studera i Göteborg eftersom studierna är flexibla där, och dessutom finns det väldigt fina orienteringsmöjligheter i Göteborg. Under perioder när det inte är så mycket träning hinner jag studera mer och vice versa. Men visst kräver det prioritering, och jag måste acceptera att jag inte kan vara bäst i klassen och samtidigt elitidrottare.
Skadeperioden som följde på juniorvärldsmästerskapet gav lite mer tid för studierna och samtidigt lärde sig Kirsi en hel del om sig själv.
– Jag har lärt mig vikten av återhämtning. Mina stressfrakturer och segdragna förkylningar har berott på att jag tränat för hårt och lagt för stor press på mig själv. Men till personligheten är jag sprallig och energisk, så det är inte helt lätt för mig att ta det lugnt!