Status update

Kirsi Nurmi on tyytyväinen 😊 – paikassa Göteborg, Ruotsi.

Marraskuu alkoi Sarpsborgissa IFK:n kanssa ja ”Kohti 2019 MM-kisoja”- projekti saatettiin käyntiin. Paria viikkoa myöhemmin käynnistimme uuden harjoituskauden maajoukkueen kanssa Tallinnassa. Täällä Göteborgissa saimme nauttia talvettomista olosuhteista käytännössä koko loppuvuoden ja noita kahta viikonloppuleiriä lukuun ottamatta aika kuluikin kotitantereella harjoitellen ja koulua käyden. Metsän ja lenkkipolkujen lisäksi viihdyin varsin paljon myös punttisalilla. Toivon mukaan sieltä tarttui mukaan edes jonkin verran voimaa. Koulussa sain syksyn aikana perehtyä psykiatrian ja neurologian saloihin ja todeta, että onpahan tuo meidän pääkoppa aika ihmeellinen.

Joululomalla suuntasimme perheen kanssa Gran Canarialle ja pieni paussi arjesta teki kyllä hyvää. Viikon aikana kertyi niin harjoitustunteja kuin nousumetrejäkin ja myös kaksi kisastarttia mahtui ohjelmaan.

Kun tammikuun alun tentit saatiin pois alta, suuntasimme toistamiseen Sarpborgiin/Haldeniin leirille. Tällä kertaa olosuhteet olivat hieman lumisemmat, mutta monta hyvää treeniä kertyi plakkariin siitäkin huolimatta.

Tällä viikolla aloitin kirurgian kurssin ja viikonloppuna on tiedossa niin suunnistustreeniä, sprinttausta kuin pitkää lenkkiä. Lähitulevaisuus sisältää maajoukkueleirin Kisakalliossa, viikonloppuleirejä Göteborgin lähiseudulla ja helmikuussa sprinttileirin Barcelonassa. Tähän asti kroppa on pelittänyt hyvin ja tavoitteena on jatkaa harjoittelua fiksusti ja maltillisesti ja tietysti hymy huulilla.

Kirsi Nurmi är nöjd 😊 – i Göteborg, Sverige.

November fick sin början i Sarpsborg med IFK-gänget och Projektet “Mot VM 2019” kom igång. Några veckor senare inledde vi den nya träningssägongen även med landslaget, då i Tallinn. Här i Göteborg fick vi njuta av snöfria förhållanden så gott som hela hösten och utöver de två lägren spenderade jag november och december på hemmaplan. Förutom i skogen och löpspåret vistades jag en hel del även på gymmet. Hoppas att de timmarna gav utdelning i form av förbättrad styrka. I skolan fick jag fördjupa mig i psykiatri och neurologi och kan bara konstatera att vår hjärna är nog ett häftigt organ!

På jullovet flög jag till Gran Canaria med familjen och fick en välbehövd paus från vardagen. Under veckan där hann vi bade samla på träningstimmar och höjdmetrar och deltog även i två orienteringstävlingar.

I början på januari efter att tentorna var avklarade åkte vi återigen till Halden/Saprsborg på läger. Denna gång var förhållandena aningen snöigare men vi fick till många fina pass trots det.

Den här veckan började jag med en kirurgi-kurs och nu i helgen väntar orientering, sprintande och ett långpass. Nästa vecka åker jag till Finland på landslagsläger, därefter är några helgläger med klubben inplanerade och i februari blir det ett sprintläger i Barcelona. Hittills har kroppen fungerat bra och målsättningen är att fortsätta träna smart, komma ihåg att lyssna på kroppen och såklart ha ett leende på läpparna.

/Kirsi

Share on FacebookTweet about this on Twitter

The last of the season 2017

Kausi 2017 on nyt paketoitu ja kolmen viikon ylimenokausi päättyi eilen Smålandskavlen-viestin voittoon.  Uusi harjoituskausi korkattiin tänään, mutta ennen kuin se pyörähtää käyntiin toden teolla ajattelin jakaan lyhyesti muisteloita kuluneilta kuukausilta.

Syksyn kilpailut, kuten kulunut kausi kokonaisuudessaankin, tarjosivat tunteiden vuoristorataa.

SM-pitkälle matkalle syyskuun alussa lähdin innoissaan, onhan Simpsiö yksi hienoimmista maastoista mitä maa päällään kantaa, mutta en onnistunut pitämään suunnistusta kasassa ja tuloksena 9. sija. Paras sijoitukseni pääsarjassa pitkällä matkalla, mutta paljon jäi hampaankoloon. Lapuan koettelemusten jälkeen leireilimme maajoukkueen kanssa vajaan viikon Norja Haldenissa vuoden 2019 MM-maastoihin tutustuen ja leirin jälkeen fiilikset olivat taas kääntyneet positiivisuuden puolelle. Positiivisuuden aallonharjan saavutin SM-sprintissä, jossa tein teknisesti hyvän suorituksen ja oli uskomattoman hieno fiilis, kun selvisi että se riitti kultaan!

Yllämainitut suoritukset riittivät lunastamaan paikan Maailmacupin päätöskierrokselle Sveitsiin lähtevään joukkueeseen. SM:eiden ja Maailmancupin välissä kisasin vielä Ruotsinmestaruus keskimatkalla ja viestissä. Kotiintuomisina Örebron reissulta olivat 9. sija keskarilta ja viestipronssi. Sen jälkeen matka jatkui Sveitsiin ja odotin innolla starttejani keskimatkalla ja sprinttiviestissä Grindelwaldin sadunomaisissa maisemissa. Onni ei kuitenkaan ollut tällä kertaa matkassa. Ensin matkatavarat jäivät matkanvarrelle (ei vielä katastrofi), mutta mallisuunnistuksessa silmäni otti osumaa kuusenoksasta ja tulehtui ikävästi. Yritin parhaani keskittyä kisaan ja sulkea silmäkivun mielestäni, mutta eihän se täysin onnistunut ja keskimatkan kilpailusta ei jäänyt jälkipolville kerrottavaa. Seuraavan päivän sprinttiviestiin silmä ehti rauhoittua ja osuuteni lähtikin mainiosti käyntiin. Sitten kuitenkin kosahti, tein käsittämättömän huonon reitinvalinnan, about 45 sekuntia nopeinta valintaa hitaamman, ja loppukisa oli letkan hänniltä ylöspäin räpiköintiä. Sveitsin reissusta jäi paljon kivoja muistoja epäonnistuneita suorituksista huolimatta, ja ennenkaikkea se antoi motivaatiota tulevaan.

(c): Petteri Kähäri

Kauden päätöskisa oli tänäkin vuonna 25manna. Lähdimme IFK Göteborgin joukkueella taasen taistelemaan voitosta, joka tänä vuonna jäi lopulta reilu puolentoista minuutin päähän. Ensi vuonna sitten..

Ylimenokausi kului psykiatrian kurssin aloituksen, Jukola-leirin, Repovedelle tehdyn vaellus- ja suunnistusretken ja lepäilyn merkeissä. Nyt arki rullaa mukavasti Göteborgissa, olo on mukavan palautunut ja suunnitelmat tulevalle talvelle, keväälle ja kesälle on laadittu. Tästä se lähtee! #roadtowoc2018

 

Säsongen 2017 är nu slut och min tre veckor långa övergångsperiod slutade igår med seger på Smålandskavlen. Vinterträningen inleddes idag, men innan den kommer igång på allvar tänkte jag blicka tillbaka på de gångna månaderna.

Höstens tävlingar, såsom hela säsongen, bjöd på en bergochdalbana av känslor.

Jag såg mycket framemot FM-långdistansen i den fina Simpsiö-terrängen, men lyckades inte hålla ihop orienteringen i finalen och slutade på en 9. plats. Min bästa placering i huvudklassen på just långdistans, men prestationen var en besvikelse. Därefter reste vi till Norge och Halden med en del av landslagstruppen för att i en knapp vecka bekanta oss med terrängtypen som väntar på VM år 2019. Ett riktigt lyckat läger var det och känslorna började vända åt det positiva hållet igen. Det positiva nådde sin topp en vecka senare så det var dags för FM-sprint. Jag lyckades äntligen få till en orienteringstekniskt lyckad och hel prestation och belönades med ett FM-guld. Så himla kul!

Ovannämnda resultaten räckte till för att ta en plats i laget till Världscupavslutningen i Schweiz i början på oktober. Innan det var dags att ge sig iväg till Alperna deltog jag på SM-medeldistans och stafett i Örebro. Ett SM-löv efter en 9. plats på medeln och ett stafettbrons var helgens saldo. Därefter såg jag framemot mina världscupsstarter i det sagolika landskapet Grindelwaldregionen bjöd på. Jag hade dessvärre inte turen med mig i Schweiz. Först miste jag mitt bagage på vägen dit (ett klent problem som löste sig rätt snabbt) och på modeleventet lyckades jag skada mitt öga, som blev infekterat. Jag försökte fokusera på den kommande medelsdistansen och stänga ut ögonsmärtan så gott jag kunde. Det lyckades tyvärr inte så bra och jag sprang urdåligt. Inför sprintstafetten därpåföljande dag hade ögoninfektionen lagt sig lite och jag inledde loppet stabilt. Därefter gick jag på världens klantigaste vägvalsmiss, tappade ca. 45 sek på en sträcka och ja, ni försåtr att det inte gick vägen därefter. Trots två misslyckade lopp lämnade resan till Scweiz mest goda minnen efter sig gav otroligt mycket motivation inför det som komma och skall!

Säsongen avslutades traditionsenligt på 25manna. Vi, IFK Göteborg, var med och slogs om segern även I år. Denna gång skilde sig dryga en och en halv minut oss från segern då vårt lag sprang I på en fin andra plats. Men nästa år..

Övergångssäsongen har innefattat inledning av psykiatrikurs, ett roligt Jukola-läger i Lahtis, en skön vandrings-/orienteringstrip till Repovesi nationalpark och Kouvolatrakterna samt en hel del vila. Nu rullar vardagen på här i Göteborg, jag känner mig utvilad och planerna inför den kommande vintern, våren och sommaren har tagit form. Here we go! #roadtowoc2018

Share on FacebookTweet about this on Twitter

Throwback to August

Syyskuun ekan päivän kunniaksi muistelin vähän mitä viime kuun varrelta jäi mieleen:

– Aamuviideltä koettu auringonnousu telttaretkellä Espoon saaristossa ja Stora Herrön hauska kiintorastikartta.

– Flunssa, joka kiristi hermoja mainiosti sujuneen loppukesän harjoitusjakson päätteksi.

– Ihanat  ja hauskat häät Etelä-Ruotsissa, joissa tarjoiltiin niin hyvää olutta, että jopa minä tykkäsin.

– Hieno ja haastava keskarin kisa Göteborgissa maastossa, jossa en ole ennen juossut, mutta jonka päätteksi löysin itseni päivystyksestä tikkautettavana.

Photo: Janis Ligats

– Jännityksen, ilon ja ylpeyden sekoitus, kun odotimme Miian kanssa Annaa viimeiselle rastille ja alkoi olla selvää, että ottaisimme Maailmancupviestin 3. sijan. Joukkueena yhdessä pärjäämisessä on jotain tosi erityistä.

– Tyhjyyden tunne, kun ylitin maaliviivan Maailmancup:in sprinttifinaalissa. Ei lähtenyt. Ei sitten ollenkaan.

Photo: Ojars Millers

– Huvitus, kun Latvian majoituksessamme pöytään kannetaan about viidettä kertaa Pasta Bolognese- annos muutaman päivän sisään. Ilmeisesti väärinkäsitys – olivat tulkinneet että haluamme sitä joka päivä vähintään lounaaksi.

– Ne tuhannet ja taas tuhannet (ainakin siltä tuntui) kaatuneet puut ja kannot, joita Cesiksen seudun maastot olivat pullollaan.

– Latvian leirin viimeisessä treenissä tekemäni reilu 10 min koukun, joka sopivasti pisti nöyräksi ennen viikonloppuna edessä olevaa SM-pitkää matkaa.

 

Idag är det första september och hösten är väl officiellt här så passade på att fundera lite över vad jag minns av den gångna augusti:

– Den otroligt vackra soluppgången kl. 05 som jag vaknade upp till campandes i Esbo skärgård och den coola kartan över Stora Herrö som vi sprang på.

– Förkylningen som tog på nerverna efter en lyckad träningsperiod.

– Det vackra och roliga bröllopet i Åhus, där ölen som serverades var så god att den föll t.o.m. mig i smaken.

– En rolig och utmanande medeldistans i Göteborg i för mig ny terräng, men efter vilken jag fann mig själv på akuten och kom hem tre stygn rikare.

– Nervositeten, glädjen och stoltheten när vi med Miia väntade på att Anna, sistasträckslöparen i vårt lag, skulle komma till sista kontrollen och det började bli klart att vi skulle kamma hem en tredje plats i Världscupstafetten i Lettland.

Photo: Ojars Millers

– Tomheten efter målgång i sprintfinalen under samma Värdlscuprunda i Lettland. Jag sprang så dåligt att jag inte riktigt visste om jag skulle skratta eller gråta. Inte vad jag hade kommit dit för att göra

– Komiken när vi serverades Pasta Bolognese för åtminstone femte gången under fyra dagar i Lettland då kocken hade förstått fel och trodde vi ville äta det varje dag.

Photo: Ojars Millers

– De tusentals trädstammar som verkade ligga överallt och framförallt i vägen för en i varenda Lettisk terräng vi tränade i.

– Den rejäla 10m min+ misstaget jag gjorde under Lettland-lägrets sista pass, men som fick en att bli lagom ödmjuk inför de i helgen stundande FM-tävlingarna.

 

-Kirsi

Share on FacebookTweet about this on Twitter

On to the next one

Siitä on nyt melkein kuukausi kun pakkasin matkalaukkuni täyteen Suomi-kamoja ja juoksukenkiä ja nousin Tartuun menevään lentokoneeseen. Oli MM-kisojen, mun ensimmäisten MM-kisojen, aika. Valmistelut olivat sujuneet hyvin. MM-leirillä tuli paljon onnistumisia ja Jukolan jälkeen tein monta onnistunutta vauhtiharjoitusta. Mieli oli hyvä ja luottavainen. Olin valmis.

Sprintin karsinta juostiin Tartun keskustassa kesäkuun viimeisenä päivänä. Starttasin ensimmäisenä kaikista. Jännää, mutta siistiä. Jalat tuntuivat hieman tahmeilta aluksi ja tein ykköselle vähän huonohkon reitinvalinnan. Sitten homma onneksi lähti sujumaan, juoksu tuntui koko ajan terävämmältä ja maaliin tullessani olo oli tyytyväinen ja helpottunut. Tein sen mitä pitikin- tasapainoisen karsintasuorituksen ja varmistin selvästi paikkani huomiseen finaaliin.

Seuraavana päivänä oli finaalin aika. Vihdoin. Kuinka kauan olinkaan treenannut MM-kisat mielessä ja nyt monen vuoden vaikeuksien jälkeen olin täällä kisaamassa. Siistiä. Lähtöviivalla olo oli levollinen. Jännitti, mutta ajattelin sen helpottavan kunhan pääsisin matkaan. Niin ei kuitenkaan käynyt. Tuntui kuin aivot olisivat toimineet puoliteholla. Löysin hyvältä tuntuvan reitinvalinnan ykköselle, mutta epävarmuus hiipi silti mieleen. Olenpa hidas. Huh kun hengästyttää jo nyt. Alun puistorastit selvitin jokseenkin kunnialla, mutta jatkuva kiireentunne kummitteli taustalla. Vitosrastille homma sitten kosahti lopullisesti, kun juoksin porttikongin ohi, jouduin palaamaan takaisin, hermostuin, en ehtinyt suunnittelemaan seuraavaa pitkää väliä kunnolla ja päädyin kiireessäni lopulta väärän reitinvalinnan. Sen jälkeen suunnistin loppuradan ihan ok, mutta virheet kummittelivat mielessä eikä sitä viimeistä puristusta fyysisesti näin ollen löytynyt. Maalissa olo oli tyhjä. Siinä se nyt oli. Kaikkeni yritin ja silti epäonnistuin.

Nyt, kun kisasta on kulunut muutama viikko, pystyn löytämään siitä jo paljon (jotain) positiivista. Epäonnistuin itse kisapäivänä, mutta kauden aikana olen onnistunut monta kertaa, kun kisalippu kerran irtosi ja mulla oli tosi hauskaa kisoihin valmistautuessa. Viime vuodesta kehitystä on tapahtunut paljon ja karsintajuoksuuni olen ihan tyytyväinen. Kisoja tulee kyllä uusia ja tämän jälkeen nälkää kyllä riittää! Ei tämä elämä eikä urheilu-urakaan vielä noihin kisoihin loppunut.

Uutta matoa koukkuun hainkin jo parilta rastiviikolta, ensin Itävallasta Tyrol 5-daysiltä ja sitten kotiseudulta Merenkurkunrastipäiviltä. Voittoja 2/2 ja ajoittain oikein erinomaistakin tekemistä. Nyt treenit jatkuu ja katse on jo suunnattu kohti elokuun loppua ja Latvian maailmancuppia.

Det är nu nästan en månad sedan jag packade Finland-kitet i min resväska och steg på planet som skulle ta mig till Tartu i Estland. Det var dags för VM i orientering, mitt första VM som senior. Förberedelserna hade gått bra. VM-lägret gav många positiva besked och efter Jukola genomförde jag flera lyckade snabba löppass. Det kändes bra. Jag var redo.

Sprintkvalet sprangs i Tartu centrum sista juni. Jag startade först av alla. Nervöst, men lite coolt också.  Benen kändes aningen sega i början och jag tog ett dåligt vägval till ettan. Sedan började det flyta på och löpkänslan blev också bättre och bättre längs med banan. Väl inne i mål kände jag mig lättad och glad. Jag gjorde det jag skulle – ett kontrollerat kvallopp oh säkrade en plats i finalen följande dag.

Dagen därpå var det då dags för final. Äntligen. Länge hade jag tränat med VM i tankarna och nu skulle jag få chansen att springa efter alla svåra år. På startsträcket kände jag mig lugn. Nervös var jag visst, men jag tänkte att det skulle släppa när jag väl kom iväg. Men det gjorde det inte. Det kändes som om hjärnan inte funkade till fullo. Jag prickade in vägvalet till ettan bra, men kände mig osäker redan på vägen dit. Vad jag är långsam. Det börjar nog kännas ganska jobbigt, redan. Första kilometern i parken genomförde jag helt okej, men kände mig lite stressad hela tiden. TIll femman hände det sedan, en rejäl bom. Jag sprang förbi en portgång och var tvungen att vända. Hann inte läsa in nästa långsträcka ordentligt, tvekade först och tog ett dåligt vägval sedan. Resten av banan sprang jag tekniskt ganska bra, men misstagen fanns kvar i bakhuvudet hela vägen och jag hittade inget bra tryck i steget på slutet. I målet kände jag mig helt tom. Det  var det. Jag gav allt men misslyckades ändå.

Nu när det har gått några veckor sedan loppet kan jag hitta mycket (något) positivt i det också. Trots att misslyckades på själva tävlingsdagen så har jag ändå gjort många lyckade lopp under säsongen för att över huvudtaget få en VM-biljett och dessutom har jag haft otroligt kul på vägen. Jag har utvecklats en hel del från förra året och jag gjorde ett godkänt kvallopp. Det kommer nog nya tävlingar och jag känner mig extremt revanschsugen nu! Det är väl tur att varken livet eller min idrottskarriär är slut ännu.

Sista tiden har jag sökt ny motivation genom att först springa femdagars i Österrike och sedan delta i Kvarkenträffen hemma i Östebotten. 2 totalsegrar av 2 möjliga känns ju riktigt gött. Siktet är nu till näst inställt på Världcupen i Lettland om drygt en månad. 

Share on FacebookTweet about this on Twitter

Road to WOC 2017

Viime viikkoina matkan varrelle on mahtuneet MM-näyttökisat Virossa, SM-keskimatka ja Maailmancupin ensimmäinen kierros Turussa/Lohjalla.

Viron setti oli intensiivinen kolmen kisan viikonloppu ja siihen vielä parin muutaman päivän leiri päälle. Sprintissä pysyin suunnitelmassa ja suoriuduin kiitettävästi, keskarilla tein alkumatkasta iso virheen, mutta vedin loppumatkan hyvin ja pitkä matka oli täysi fiasko.

SM-keskimatkalla homma oli tökkivää ja sorruin isoihin virheisiin. Ensi vuonna sitten…

Kuva: SSL

 

Nyt viime viikolla oli hienoa päästä pukemaan suomi-paita päälle kotikentällä. Turun keskustan kupeessa juostussa sprinttiviestissä suunnistin tasapainoisen aloitusosuuden, joskin joukkueemme valitettavasti hylättiin myöhemmillä osuuksilla. Hauskaa oli silti. Sprinttissä rutistin 17. sijalle hyvällä teknisellä suorituksella, vaikkakin fyysisesti tekemisestä jäi napsu puuttumaan. Keskarilla pelkäsin liikaa virheitä ja menin varmistellen ja tiukassa kisassa sijoitus oli kaukana kärjestä. Pitkässä takaa-ajo kisassa taas en osannut kiertää perhoslenkkejä oikeassa järjestyksessä ja homma meni sen jälkeen lenkkeilyksi. Hienot ja motivaatiota nostattavat kisa kaiken kaikkiaan!

Kuva: SSL

Vaikka monet keväänjuoksut ovat olleet kaukana tyydyttävästä, niin eilen hymyilytti kun vahvistus MM-kisalipusta tuli ja kevään päätavoite tuli näin ollen saavutettua. Tästä matka jatkuu siis kohti reilu kuukauden päässä häämöttäviä Viron MM-kisoja ja siellä juostavaa henkilökohtaista sprinttiä. Nälkää riittää ja viimeinen virittäytyminen on jo aloitettu!

 

Under de senaste veckorna har det varit observationstävlingar i Estland, FM-medeldistans samt Världscupens första runda i Åbo/Lojo. 

Veckan i Estland var intesiv och bestod av tre dagars tävlande och därpå ännu några lägerdagar. I sprinten lyckades jag hålla mig till planen och sprang stabilt, på medeldistansen gjorde jag en stor miss i början men hämtade mig och var snabb på slutet medans långdistansen var ett enda fiasko. 

Kuva: Maritta Nurmi

På FM-medeldistansen hittade jag inte allt flytet och ja, inte mer om det..

Förra veckan var det superkul att få dra på sig landslagströjan på hemmaplan. Den inledande sprintstafetten ägde rum i Åbo och jag gjorde en godkänd insats på första sträckan. Vårt lag stämplade fel senare, men vilken kul kväll trots det! På sprinten knep jag en 17. plats med en tekniskt bra prestation trots att benen inte var av de piggaste slaget. På medeldistansen sprang jag lite väl ”safe” och var ganska långt ifrån täten och i den avslutande jaktstarten klantade jag bort mig genom att springa fjärilar i fel ordning.

Kuva: SSL

Trots att många av vårens lopp varit långt ifrån den nivå jag vet att jag kan ligga på kändes det superglädjande att få besked om en VM-plats igår! Nu är det alltså full fokus mot sprinten på VM i Estland om en månad. Jag är supertaggad redan och de sista förberedelserna är i full gång!

Share on FacebookTweet about this on Twitter

Din tid kommer

Otsikko (suom. sinun aikasi tulee) viittaa IFK:n tämän vuoden Tiomila tsemppibiisiin ja kuvaa aika hyvin viime kuukauden kisarumbaa mun osalta. Kotimaan näyttökisat on nyt juostu ja tuloskäyrä on ollut nousujohteinen. Siljarasteilla laimea juoksu ja 22. sija, Finnspringillä jo parempaa menoa ja 14. sija ja nyt viikonloppuna pääsin vihdoin kipuamaan podiumille, kun juoksin Sipoossa jaetulle toiselle sijalle. Eli tulihan se munkin aika onnistua, vaikka kausi alkoikin kovin vaisusti. 😉

Mukava pohjustus Sipoon onnistumiselle luotiin reilu viikko sitten Göteborgissa, kun juostiin Tiomilan 7. sijalle (IFK Göteborgin paras sijoitus naisten puolella ikinä!) tyttöjen kanssa. Tehtiin tasapainoinen joukkuesuoritus ja oli hienoa olla voittotaistelussa mukana loppumetreille asti. Niin siistiä!

Ylihuomenna matkaan Viroon, jossa on tilaisuus antaa vikat Maailmancup näytöt. Viivalla on paljon tyttöjä, joten tiukat ja hauskat kisat varmasti tiedossa!

Rubriken syftar IFK:s årets Tiomilalåt och beskriver ganska bra hur vårsäsongen hittills varit resultatmässigt för min del. De inhemska observationstävlingarna har nu avverkats och resultatkurvan har varit uppåtgående. På den inledande medeldistansen Siljarastit sprang jag knakigt in på en 22. plats. Veckan därpå blev det en 14. plats på Finnspring långdistansen och förra helgen fick jag äntligen kliva upp på pallen då jag kammade hem en delad andraplats på sprinten i Sibbo. Min tid att lyckas kom alltså till slut 😉

En fin grund till förra helgens lyckade lopp lades på hemmaplan i Göteborg då vi med tjejerna kom 7a på årets Tiomila (bästa placeringen för IFK Göteborgs damer någonsin!). Vi gjorde alla bra, stabila lopp och var med i segerstriden hela vägen. Så kul!

I övermorgon bär det av till Estland där man har sista chansen att visa sin kapacitet innan Världscuplaget tas ut. Jag ser framemot tre roliga tävlingar i tufft motstånd!

Share on FacebookTweet about this on Twitter

Kohti kisakautta Mot tävlingssäsongen

Huhtikuulla mennään ja kisakausi kolkuttee ovella. Suurempia takapakkeja sisältämättömän talven jälkeen se on helppo toivottaa tervetulleiksi. Kevään leiritysrupeama on ollut monipuolinen ja onnistunut, siitä alla lyhyt selostus ja muutama kuva.

Helmikuussa käväisin Bergenissä minileirillä Bergen Sprint Campille osallistuen. Viikonloppu sisälsi monta laadukasta kisanomaista sprinttitreeniä ja kovassa seurassa oli kiva ottaa voitto kotiin kokonaiskisasta. Bergen oli kaupunkina mulle uusi tuttavuus ja auringon (epätavallista kyllä?) paistaessa koko viikonlopun ja ajan annettua myötä vuoronvalloitusretkellekin olen myyty. Upea paikka!

20170212_155700

Bergenistä Tour Norja jatkui Sjusjöenille IFK:n porukan kanssa hiihtelemään unelmaolosuhteisiin. Aivan huikea latuverkosto, maisemat, seura, ruoka, sää… No, kaikki.

Maliskuussa olin muutaman muun seniorikollegan kanssa Italiassa junnumaajoukkueleirillä kuokkimassa ja ihan hyvä setti vedettiin mielestäni läpi. Pari haastavaa sprinttitreeniä, vähän juoksutekniikkaa, muutama maastotreeni ja muutama sprinttikisa. Alkuperäissuunnitelmasta poiketen kisoissa ei valitettavasti juostu yhtäkään ”normisprinttiä”, mutta arkeologisissa rauniossa ja historiallisessa puutarhassa suunnistaminen tarjosi hienoja elämyksiä silti.

IMG-20170311-WA0001[1]

Viimeisimpänä saatiin pulkkaan maajoukkueen 10 päivän Portugalin leiri Figueira da Fozin liepeillä. Tosi monipuolinen ja antoisa leiri, niin taidollisesti kuin fyysisestikin.

IMG-20170402-WA0006

Tänään sitten korkattiin kisakausi Ruotsin maalla Västkuststafettenissa. Raskaan leiriviikon jälkeen suht kevyet jalat ja etenkin terävä pää olivat positiivinen yllätys. On se vaan kivaa kun pääsee juoksemaan viestiä huipputiimikavereiden kanssa! Tästä se lähtee!

——————————————————-

April inleddes igår och tävlingssäsongen står alldeles runt hörnet. Efter en lyckad vinter välkomnar jag den glatt. Vårens lägerpaket har varit mångsidig och lyckad, nedan följer ett kort referat kryddat med lite bilder.

I februari tog jag flyget till Bergen och deltog i Bergen sprint camp. Helgen bestod av många kvalitativa tävlingslika högintesitetspass och det var kul att ta hem totalsegern i tufft motstånd. Bergen var en ny bekantskap för mig som stad och visade definitivt sin bästa sida med konstant solsken och otroligt vackra vyer från bergtoppar under långpasset som rundade av helgen.

IMG-20170210-WA0012[1]

Därefter forstatte Tour Norge i Sjusjöen med skidåkning tillsammans med IFK-gänget och i tiptopförhållanden. Otroligt fina skidpår och superb sällskap, väder, mat…Tja, egetligen allt.

20170215_103458

I mars gästade vi tillsammans med några andra seniorlandslagskollegor juniorlandslaget under deras läger i Italien och genomförde tillsammans en lyckad lägervecka. Vi körde ett par sprintträningar, lite löpskolning, några skogspass samt tre sprinttävlingar. De bjöds tyvärr inte på en enda ”vanlig” sprinttävling, men att orientera bland forntida ruiner och i kungiga trädgårdar var väl ändå en upplevelse.

20170309_173516

Sist, men inte minst, var jag i närheten av Figueira da Foz tillsammans med landslaget och hann under våra 10 dagar där få till många bra pass både i och utanför skogen.

IMG-20170330-WA0007[1]

Idag var det sedan dags för tävlingspremiär på svensk mark då vi sprang Västkuststafetten. Att mina ben kändes pigga och att hjärnan också var på skärpen var två positiva överraskningar efter en intensiv lägervecka. Så roligt att få springa stafett med så härliga lagkamrater! Kul att vara igång nu, tror 2017 kommer bli grymt!

 

/Kirsi

Share on FacebookTweet about this on Twitter

1.2.2017

Blogi on elänyt hiljaiseloa viime kuukaudet. Ei siksi, etteikö mitään kirjoiteltavaa olisi ollut, vaan koska olen tehnyt niin paljon kaikkea, että kirjoittelulle ei muka ole löytynyt aikaa.

Syksy on koulun puolesta varsin kiireinen.  Sisätautikurssi on ollut laaja ja sisältänyt paljon pitkiä päiviä osastolla harjoittelussa ja ryhmäopetuksessa. Eikä turhaan – aika hullun paljon juttuja on viimeisen puolen vuoden aikana tullut opittua! Ehkä musta kuitenkin vielä jonakin päivänä tulee suhteellisen pätevä doc. Toivottavasti.

Treenit ovat koulun takia vaatineet aika paljon suunnittelua, mutta onneksi vuorokaudessa on se 24 tuntia. Yllättävän paljon ehtii, kun on tehokas ja priorisoi.

20161204_110401

 

Ennen harjoituskauden alkua marraskuussa konsultoimme voimaharjoitteluekspertti Teemu Rauhalaa ja saimme hyviä vinkkejä, joita olen toteuttanut voimaharjoittelussa. Voiman kartuttamisen lisäksi ohjelmassa on ollut aika paljon suunnistusta, pitkiä pk-harjoituksia, vauhdikkaampia juoksutreenejä ja ehdin joululomalla käydä viikon Lapissa hiihtelemässäkin.

Nyt peruskestävyyskausi alkaa olla lopuillaan ja alkaa olla aika herätellä myös nopeita lihassoluja talviunilta loikkatreenien, vauhdikkaiden juoksu- ja suunnistustreenien ja nopeustreenien avulla. Viime viikolla olin maajoukkueleirillä Kisakalliossa ja sieltä matkaan lähti roppakaupalla motivaatiota ja hyvää mieltä sekä tunne siitä, että kunto on hyvällä mallilla. Koulukiireetkin nyt alkavat helpottaa ja maaliskuusta lähtien kouluhommat ovat tämän kevään osalta paketissa ja suunnitelmissa on leireilyä mm. Italiassa, Portugalissa ja Virossa ennen kisakauden korkkaamista huhtikuussa. Sitä odotellessa!

20170105_131405

Bloggen har varit i vinteride de senaste månaderna. Inte för att jag inte skulle ha haft något att skriva om utan snarare för att jag har haft så mycket för mig hela tiden att jag helt enkelt inte har hunnit med det.  

Hösten har varit fullspäckad vad gäller skolfronten. Invärtesmedicinkursen har inneburit långa dagar på praktik på avdelningar och på gruppundervisning. Och inte förgäves – har verkligen lärt med helt ortoligt mycket under det senaste halvåret! Kanske jag trots allt kan bli en relativt kunnig läkare ännu någon dag. Hopperligen.

Det har krävts en hel del planeringen för att hinna med träningen också, men som tur är har man ju 24 timmar per dygn. Man hinner överraskande mycket bara man är effektiv och prioriterar.

IMG-20170103-WA0008

Innan vinterträningen drog igång konsulterade vi styrketräningsexperten Teemu Rauhala och fick bra tips som jag har tillämpat i min styrketräning. Förutom styrka har min träning mestadels bestått av orienteringslöpning, långpass, intervaller och på jullovet hann med en del skidåkning också uppe i Lappland.

Nu börjar grundträningsperioden glida mot sitt slut och det börjar bli dags att börja väcka de där snabba muskelcellerna med spänstträning, högintensiva ol- och löppass samt snabbhetsträingar. Förra veckan spenderade jag i Kisakallio på läger med landslaget och fick med mig mycket gott humör och motivation samt ett kvitto på att formen rätt god i bagaget. Det börjar bli lugnare på skolfronten nu och i mars när jag har fått skoluppgifterna för i vår avklarade står istället ett flertal läger bl.a. i Italien, Protugal och Estland på schemat innan det blir dags att börja tävla på allvar igen. Det ser jag framemot!

20161204_094144

Share on FacebookTweet about this on Twitter

SM+RM FM+SM

Kahden viikon takaiseen SM-sprinttiin oli kovat ennakko-odotukset. ”Kotikisat” Vaasassa ja tiestin, että hyvällä suorituksella mahdollisuudet olisi vaikka mihin. Harmi kyllä, en pystynyt kuin ”ihan ookoo” suoritukseen ja se riitti, kuten kuuluukiin, vasta 8. sijaan.

dsc_0047

Viime viikonloppuna osallistuin Ruotsinmestaruus keskimatkalle ja -viestiin Blekingessä. Keskarin karsinta oli osaltani täysi farssi, mutta B-finaalista sentään tuli voitto. Viestissä selvisin mulle langenneesta aloitusosuudesta mainiosti ja tulin kärkiletkassa vaihtoon. Anna ja Elin jatkoivat ja tultiin maaliin lopulta sijalla 9. Plaketti taas siis, mutta mitaliinkin olisi ollut mahdollisuudet. Ensi kerralla sitten…

Viime viikonloppuna mieli teki taas kisaamaan, joten osallistuin Kåsjön trail-polkujuoksukisaan. Osallistujia ei ollut kovinkaan paljon, mutta oli kiva haastaa miehiä rankalla radalla. Loistotreeni ja eihän sitä joka päivä saa hienoja palkintoja!

Tällä viikolla vuorossa 25-manna ja varmasti ollaan IFK:n joukkueella taas taistelemassa kärkisijoista. Gonna be fun!

Jag hade höga förväntningar inför FM-sprinten som tävlades för två veckor sedan. Att få springa på ”hemmaplan” i Vasa skulle bli kul och jag visste att gjode jag ett bra lopp skulle det räcka högt. Tråkigt nog blev det inte mera än ett ”helt okej” lopp och en 8. plats. 

dsc_0053

Veckan efter det deltog jag på SM-medeldistans och -stafett tävlingar i Blekinge. Kvalloppet var en katastrof med flera stora misstag, men dagen därpå blev det iaf en seger i B-finalen. I stafetten lyckades jag göra en riktigt bra första sträcka och vi landade tillslut på en 9. plts med Anna och Elin. Ett SM-löv är ju kul, men vi medaljen var inte så långt borta den heller. Aja, nästa gång..

Förra helgen kändes det som ett måste att få ta på sig nummerlappen igen så jag deltog i Kåsjön trail- loppet. Lite få deltagare var det, men kul att få utamana killarna på en tuff bana. Ett utmärkt träningspass och det är ju alltid kul att få fina priser! 

Denna helg 25-mannastafetten och precis som i fjol ställer IFK upp med ett starkt lag som jag tror kommer att vara med och fajtas om topplaceringar. Gonna be fun!

Share on FacebookTweet about this on Twitter

Kulku kateissa När flytet saknas

Suunnistus oon parasta sillon, kun kulkee. Kun juoksu kulkee ja suunnistus kulkee. Nuo kaksi, fyysinen ja psyykkinen ”kulku”, ovat oman kokemuksen mukaan aika riippuvaisi toisistaan. Kun jalka nousee kevyesti, on suunnistukseenkin yleensä helppo keskittyä ja saada se sujumaan. Sama pätee myös toisin päin- kun suunnistustehtävään onnistuu uppoutumaan täysillä, luonnistuu juoksu kuin itsestään eikä väsymykselle liikene ajatusenergiaa. Jälkimmäiseen tilaan on kuitenkin vaikea päästä, jos fyysinen vire on huono.  Usein kun ei kulje, niin mikää ei kulje.

Alla pari käytännön esimerkkiä:

2016-09-08-1 2016-09-08-3 2016-09-08

 

 

 

 

 

 

Hyvin sujuneen alkukauden jälkeen odotin innolla syksyn koitoksia: opiskelijoiden MM-kisoja ja SM-kilpailuja. Unkarin kisat ja viime viikonlopun SM-pitkä menivät kumpaisetkin kuitenkin aivan vihkoon. Unkarissa jokin allergisoi minua pahasti ja kroppa oli koko viikon aivan tukossa. Fyysinen alavire heijastui myös suunnistussuorituksiin ja tein enemmän virheitä, kuin koko alkukaudella yhteensä. Keskittyminen oli ihan kateissa. Kisareissun jälkeen limakalvoärsytys ei helpottanut ja lopulta poskiontelotkin päättivät mennä tukkoon ja antibioottikuurihan siitä seurasi. SM-pitkille voimat alkoivat vihdoin palata ja karsinta sujuikin mainiosti- juoksi kulki ekaa kertaa kuukauteen ja rastit löytyivät mukavasti. Seuraavan päivän finaalissa fiilis oli kuitenkin ihan päinvastainen. Kaksi pitkää kisaa putkeen oli sairastelujen jälkeen liikaa ja jälleen kerran- fyysinen väsymys turhautti, vei fokuksen suunnistuksesta ja johti virheisiin.

Onneksi syksyn mittaan on vielä monta koitosta jäljellä! Fyysinen vire alkaa taas palata ja jatkossa aion muistaa nauttia suunnistuksesta ja tehdä sen hyvin – siihen voin nimittäin kisahetkessä vaikuttaa, fysiikkaan en. Odotan innolla, että pääsen jatkossa tuottamaan vähän siistimpää GPS-viivaa kuin yllä näkyy.

——————–

Orientering är som bäst när man har flyt. Flyt i både löpningen och o-tekniken. Enligt min erfaenhet är dessa två pusselbitar mycket beroende av varanda. Har man lätta ben är det lätt att ha fokus på orienteringen och hitta flytet. Likadant är det då man lyckas komma in i sin orienteringsbubbla- man hinner inte tänka på den fysiken utan löpningen sker av sig sjävlt. Det är dock väldigt svårt att uppnå det sistnämnda om kroppen inte är fysiskt på topp. Trött kropp, trött knopp. 

Nedan ser ni några exemple från praktiken: 

2016-09-08-32016-09-08

2016-09-08-1

 

 

 

 

 

 

Efter en bra vår såg jag verkligen framemot höstens utmaningar, studen VM i Ungern och FM-tävlingar. Det blev dock inte riktigt som jag hade tänkt mig. Det gick uselt dåligt, faktiskt. Eller tja, allt gick bra fram tills vi åkte iväg till Ungern. Där reagerade min kropp på något (allergi) och svarade inte alls på hela veckan. Frustrerad utav detta lyckade jag inte hålla ihop tekniken heller och gjorde helt otroliga missar. När vi väl kom hem, ville slemhinnorna inte lugna ner sig utan det hela slutade med att bihålorna blev täppta och jag fick vända mig till antibiotika. Som tur började krafterna återvända när det blev dags för FM-lång. På kvalet gick det riktigt bra. Det var underbart att springa, då löpningen kändes bra för första gången på typ en månad och orienteringen flöt på bra. Tyvärr var känslan helt den motsatta dagen där på i finalen. Tunga ben, frustration, många misstag. Två tävlingar på raken var tydligen för mycket efter sjukdomsperioden. 

Som tur är det många tävlingar kvar i höst. Fysiken börjar kännas bra igen och framöver tänker jag njuta av orienteringen och sköta den tekniska biten bra- den kan jag påverka i tävlingsstunden, fysiken kan jag inte göra någonting åt då längre. Jag ser verkligen framemot att producera lite snyggare GPS-kurvor på kommande tävlingar än de ni ser ovan. 

-Kirsi

Share on FacebookTweet about this on Twitter