Kausi 2017 on nyt paketoitu ja kolmen viikon ylimenokausi päättyi eilen Smålandskavlen-viestin voittoon. Uusi harjoituskausi korkattiin tänään, mutta ennen kuin se pyörähtää käyntiin toden teolla ajattelin jakaan lyhyesti muisteloita kuluneilta kuukausilta.
Syksyn kilpailut, kuten kulunut kausi kokonaisuudessaankin, tarjosivat tunteiden vuoristorataa.
SM-pitkälle matkalle syyskuun alussa lähdin innoissaan, onhan Simpsiö yksi hienoimmista maastoista mitä maa päällään kantaa, mutta en onnistunut pitämään suunnistusta kasassa ja tuloksena 9. sija. Paras sijoitukseni pääsarjassa pitkällä matkalla, mutta paljon jäi hampaankoloon. Lapuan koettelemusten jälkeen leireilimme maajoukkueen kanssa vajaan viikon Norja Haldenissa vuoden 2019 MM-maastoihin tutustuen ja leirin jälkeen fiilikset olivat taas kääntyneet positiivisuuden puolelle. Positiivisuuden aallonharjan saavutin SM-sprintissä, jossa tein teknisesti hyvän suorituksen ja oli uskomattoman hieno fiilis, kun selvisi että se riitti kultaan!
Yllämainitut suoritukset riittivät lunastamaan paikan Maailmacupin päätöskierrokselle Sveitsiin lähtevään joukkueeseen. SM:eiden ja Maailmancupin välissä kisasin vielä Ruotsinmestaruus keskimatkalla ja viestissä. Kotiintuomisina Örebron reissulta olivat 9. sija keskarilta ja viestipronssi. Sen jälkeen matka jatkui Sveitsiin ja odotin innolla starttejani keskimatkalla ja sprinttiviestissä Grindelwaldin sadunomaisissa maisemissa. Onni ei kuitenkaan ollut tällä kertaa matkassa. Ensin matkatavarat jäivät matkanvarrelle (ei vielä katastrofi), mutta mallisuunnistuksessa silmäni otti osumaa kuusenoksasta ja tulehtui ikävästi. Yritin parhaani keskittyä kisaan ja sulkea silmäkivun mielestäni, mutta eihän se täysin onnistunut ja keskimatkan kilpailusta ei jäänyt jälkipolville kerrottavaa. Seuraavan päivän sprinttiviestiin silmä ehti rauhoittua ja osuuteni lähtikin mainiosti käyntiin. Sitten kuitenkin kosahti, tein käsittämättömän huonon reitinvalinnan, about 45 sekuntia nopeinta valintaa hitaamman, ja loppukisa oli letkan hänniltä ylöspäin räpiköintiä. Sveitsin reissusta jäi paljon kivoja muistoja epäonnistuneita suorituksista huolimatta, ja ennenkaikkea se antoi motivaatiota tulevaan.
Kauden päätöskisa oli tänäkin vuonna 25manna. Lähdimme IFK Göteborgin joukkueella taasen taistelemaan voitosta, joka tänä vuonna jäi lopulta reilu puolentoista minuutin päähän. Ensi vuonna sitten..
Ylimenokausi kului psykiatrian kurssin aloituksen, Jukola-leirin, Repovedelle tehdyn vaellus- ja suunnistusretken ja lepäilyn merkeissä. Nyt arki rullaa mukavasti Göteborgissa, olo on mukavan palautunut ja suunnitelmat tulevalle talvelle, keväälle ja kesälle on laadittu. Tästä se lähtee! #roadtowoc2018
Säsongen 2017 är nu slut och min tre veckor långa övergångsperiod slutade igår med seger på Smålandskavlen. Vinterträningen inleddes idag, men innan den kommer igång på allvar tänkte jag blicka tillbaka på de gångna månaderna.
Höstens tävlingar, såsom hela säsongen, bjöd på en bergochdalbana av känslor.
Jag såg mycket framemot FM-långdistansen i den fina Simpsiö-terrängen, men lyckades inte hålla ihop orienteringen i finalen och slutade på en 9. plats. Min bästa placering i huvudklassen på just långdistans, men prestationen var en besvikelse. Därefter reste vi till Norge och Halden med en del av landslagstruppen för att i en knapp vecka bekanta oss med terrängtypen som väntar på VM år 2019. Ett riktigt lyckat läger var det och känslorna började vända åt det positiva hållet igen. Det positiva nådde sin topp en vecka senare så det var dags för FM-sprint. Jag lyckades äntligen få till en orienteringstekniskt lyckad och hel prestation och belönades med ett FM-guld. Så himla kul!
Ovannämnda resultaten räckte till för att ta en plats i laget till Världscupavslutningen i Schweiz i början på oktober. Innan det var dags att ge sig iväg till Alperna deltog jag på SM-medeldistans och stafett i Örebro. Ett SM-löv efter en 9. plats på medeln och ett stafettbrons var helgens saldo. Därefter såg jag framemot mina världscupsstarter i det sagolika landskapet Grindelwaldregionen bjöd på. Jag hade dessvärre inte turen med mig i Schweiz. Först miste jag mitt bagage på vägen dit (ett klent problem som löste sig rätt snabbt) och på modeleventet lyckades jag skada mitt öga, som blev infekterat. Jag försökte fokusera på den kommande medelsdistansen och stänga ut ögonsmärtan så gott jag kunde. Det lyckades tyvärr inte så bra och jag sprang urdåligt. Inför sprintstafetten därpåföljande dag hade ögoninfektionen lagt sig lite och jag inledde loppet stabilt. Därefter gick jag på världens klantigaste vägvalsmiss, tappade ca. 45 sek på en sträcka och ja, ni försåtr att det inte gick vägen därefter. Trots två misslyckade lopp lämnade resan till Scweiz mest goda minnen efter sig gav otroligt mycket motivation inför det som komma och skall!
Säsongen avslutades traditionsenligt på 25manna. Vi, IFK Göteborg, var med och slogs om segern även I år. Denna gång skilde sig dryga en och en halv minut oss från segern då vårt lag sprang I på en fin andra plats. Men nästa år..
Övergångssäsongen har innefattat inledning av psykiatrikurs, ett roligt Jukola-läger i Lahtis, en skön vandrings-/orienteringstrip till Repovesi nationalpark och Kouvolatrakterna samt en hel del vila. Nu rullar vardagen på här i Göteborg, jag känner mig utvilad och planerna inför den kommande vintern, våren och sommaren har tagit form. Here we go! #roadtowoc2018
