Suunnistus oon parasta sillon, kun kulkee. Kun juoksu kulkee ja suunnistus kulkee. Nuo kaksi, fyysinen ja psyykkinen ”kulku”, ovat oman kokemuksen mukaan aika riippuvaisi toisistaan. Kun jalka nousee kevyesti, on suunnistukseenkin yleensä helppo keskittyä ja saada se sujumaan. Sama pätee myös toisin päin- kun suunnistustehtävään onnistuu uppoutumaan täysillä, luonnistuu juoksu kuin itsestään eikä väsymykselle liikene ajatusenergiaa. Jälkimmäiseen tilaan on kuitenkin vaikea päästä, jos fyysinen vire on huono. Usein kun ei kulje, niin mikää ei kulje.
Alla pari käytännön esimerkkiä:
Hyvin sujuneen alkukauden jälkeen odotin innolla syksyn koitoksia: opiskelijoiden MM-kisoja ja SM-kilpailuja. Unkarin kisat ja viime viikonlopun SM-pitkä menivät kumpaisetkin kuitenkin aivan vihkoon. Unkarissa jokin allergisoi minua pahasti ja kroppa oli koko viikon aivan tukossa. Fyysinen alavire heijastui myös suunnistussuorituksiin ja tein enemmän virheitä, kuin koko alkukaudella yhteensä. Keskittyminen oli ihan kateissa. Kisareissun jälkeen limakalvoärsytys ei helpottanut ja lopulta poskiontelotkin päättivät mennä tukkoon ja antibioottikuurihan siitä seurasi. SM-pitkille voimat alkoivat vihdoin palata ja karsinta sujuikin mainiosti- juoksi kulki ekaa kertaa kuukauteen ja rastit löytyivät mukavasti. Seuraavan päivän finaalissa fiilis oli kuitenkin ihan päinvastainen. Kaksi pitkää kisaa putkeen oli sairastelujen jälkeen liikaa ja jälleen kerran- fyysinen väsymys turhautti, vei fokuksen suunnistuksesta ja johti virheisiin.
Onneksi syksyn mittaan on vielä monta koitosta jäljellä! Fyysinen vire alkaa taas palata ja jatkossa aion muistaa nauttia suunnistuksesta ja tehdä sen hyvin – siihen voin nimittäin kisahetkessä vaikuttaa, fysiikkaan en. Odotan innolla, että pääsen jatkossa tuottamaan vähän siistimpää GPS-viivaa kuin yllä näkyy.
——————–
Orientering är som bäst när man har flyt. Flyt i både löpningen och o-tekniken. Enligt min erfaenhet är dessa två pusselbitar mycket beroende av varanda. Har man lätta ben är det lätt att ha fokus på orienteringen och hitta flytet. Likadant är det då man lyckas komma in i sin orienteringsbubbla- man hinner inte tänka på den fysiken utan löpningen sker av sig sjävlt. Det är dock väldigt svårt att uppnå det sistnämnda om kroppen inte är fysiskt på topp. Trött kropp, trött knopp.
Nedan ser ni några exemple från praktiken:
Efter en bra vår såg jag verkligen framemot höstens utmaningar, studen VM i Ungern och FM-tävlingar. Det blev dock inte riktigt som jag hade tänkt mig. Det gick uselt dåligt, faktiskt. Eller tja, allt gick bra fram tills vi åkte iväg till Ungern. Där reagerade min kropp på något (allergi) och svarade inte alls på hela veckan. Frustrerad utav detta lyckade jag inte hålla ihop tekniken heller och gjorde helt otroliga missar. När vi väl kom hem, ville slemhinnorna inte lugna ner sig utan det hela slutade med att bihålorna blev täppta och jag fick vända mig till antibiotika. Som tur började krafterna återvända när det blev dags för FM-lång. På kvalet gick det riktigt bra. Det var underbart att springa, då löpningen kändes bra för första gången på typ en månad och orienteringen flöt på bra. Tyvärr var känslan helt den motsatta dagen där på i finalen. Tunga ben, frustration, många misstag. Två tävlingar på raken var tydligen för mycket efter sjukdomsperioden.
Som tur är det många tävlingar kvar i höst. Fysiken börjar kännas bra igen och framöver tänker jag njuta av orienteringen och sköta den tekniska biten bra- den kan jag påverka i tävlingsstunden, fysiken kan jag inte göra någonting åt då längre. Jag ser verkligen framemot att producera lite snyggare GPS-kurvor på kommande tävlingar än de ni ser ovan.
-Kirsi
[morgan_share_buttons]
