Viimeiseen kolmeen viikkoon on mahtunut Tiomila- leiri Tukholman seudulla, perustreeniviikko kotona ja viimeisimpänä Swedish League- kisaviikonloppu Bengtsforsissa. Kehityskäyrä näyttää ylöspäin, mutta suorittaminen kisoissa on ollut vielä jokseenkin ailahtelevaa. Ratavetoajat ovat kohentuneet ja vauhti metsässä noussut, joten fysiikan suhteen homma on kunnossa. Suunnistusvarmuuskin kohenee treeni treeniltä, joten ei tässä hätää. Lisää toistoja ja rutiinien hiomista niin kyllä se itseluottamuskin kasvaa ja virheet minimoituu.
Pari viikkoa sitten leireilimme siis seuran kanssa Upplandissa ja leirin päätteksi juoksimme Rånäs-stafettenin. Meikäläinen hoiteli aloitusosuuden tuloksellisesti heikosti. Alku taittui kärkiletkassa ja fiilis oli loistava, kunnes kolmosrasti teki tenät. Usko loppu pusikossa eikä pistekumpare millään meinannut löytyä sieltä tiheikön keskeltä. Loppumatkan juoksin minkä jaloista lähti ja ohittelin tyttöjä minkä kerkesin, mutta jos aloitusosuudella tekee 4 neljän minuutin virheen niin eihän tuo lopputulos mieltä lämmitä. Onneksi muut tytöt hoitivat homman paremmin ja joukkueen loppusijoitus oli 7. No, tulipahan nyt hoidettua se sähläyspuoli, niin ei Tiomilassa sitten enää tarvitse.
Perustreeniviikon ja palauttelun jälkeen oli edessä ensimmäinen henkilökohtainen tosikoitos kun Swedish League:n kaksi ekaa osakilpailua kisattiin Dalslandin Bengtsforsissa. Perjantain mallisuunnistus antoi luottavaisen mielen ja vaikka kroppa tuntuikin hieman tönköltä. Upeaa ja haastavaa suunnistusta olisi tiedossa.
Lauantain pitkämatka oli todellinen pitkämatka, meillä naisilla matkaa reilut 11km ja nousua 750m. Kisa lähti mun osalta hyvin käyntiin, ekat rastit löyty tasasen varmasti ja kolmosen pitkänvälin toteutukseen oon tosi tyytyväinen. Edellisen lähtijän selkäkin ilmaantui näköpiiriin. Jes. Muutamalla seuraavalla välillä seurana olikin muutama muu tyttö, kunnes seuraavalla pitkällä välillä tiet taas erkanivat. Sitten seinä tuli vastaan siinä reilu tunnin juoksun jälkeen. Paukut loppuivat aivan totaalisesti. Loppumatka olikin yksinäistä taistelua tyhjillä jaloilla. Olen tyytyväinen, että onnistuin pitämään suunnistuksen varsin hyvin silti kasassa vaikka tuntui, että kävelyaskelia tuli otettua laittoman paljon. Ja vaikka paikka kymppisakissa olikin hallussa tosi pitkään, olen tyytyväinen 15. sijaan kovatasoisessa kisassa, jossa viivalla oli maajoukkuenaisia monestakin maasta. Tässä vaiheessa oli tärkeintä saada varmistus siitä, että suunta on oikea ja kapasiteettia löytyy, kunhan saan palaset paikalleen. Ongelmavuosien puitteissa en montaa noin pitkää kisaa ole päässyt juoksemaan, joten uskonkin että ensi kerralla jaksan taas vähän paremmin.
Eilisen keskari taas oli täysi farssi. Jalat tuntuivat täysin tyhjiltä jo lähtöpaikalla ja kovasta yrityksestä huolimatta ei suunnistusajatuskaan pysynyt kasassa kropan ollessa niin loppu.
Nyt siis vuorossa palauttelua ja viikonlopun suoritusten analysointia ja ennen ensi viikon Tiomilaa lennähdän vielä Suomenmaalle ja Ikaalisiin tutustumaan SM-keskimatkan tyyppimaastoihin. Fiilikset ovat hyvät ja luottavaiset- ensi viikolla sinivalkoiset iskee 😉
Hyvää vappuviikkoa kaikille!
De senaste tre veckorna har innefattat Tiomila- läger i Uppland, grundträning hemma och slutligen Swedish League- tävlingar i Begtsfors i helgen. Utvecklingskurvan pekar uppåt, men tävlingsprestationerna har fortfarande varit rätt instabila. Banintervallerna har visat att farten i benen ökar och samma gäller i skogen. Fysiken börjar alltså vara på sin plats. Tekniken sitter bättre och bättre den också för varje pass så är faktiskt inte orolig alls. Mera repetitioner och finslipning av rutiner så växer nog också självförtroendet och misstagen minimeras.
För dryga två veckor sprang jag Rånäs-stafetten i Uppland som avslutning på ett intensivt Tiomila- läger med klubben. Startstäckan som jag blev tilldelad gick resultatmässigt inte bra. Det började fint, jag kände mig pigg och spikade de två första kontrollerna utan problem. Men sen. Tredje kontrollen var en punkthöjd inne i ett grönområde och en lite slarvig kontrolltagning resulterade i ett stort misstag på hela 4 minuter. Därefter gav jag allt jag hade, sprang rätt bra resten av banan och lyckades springa om ett stort antal tjejer, men så där stora misstag får man inte göra på en första- sträcka. Tur som var skötte resten av tjejerna i laget sig bra och tog oss in på en fin 7:e plats. Nåja, nu har jag väl slarvat klart för denna stafettsäsong så på TIomila ska det spikas rakt på.
Därefter följde en lyckat träningsvecka och återhämtning före var det sedan dags för de första riktigt tuffa individuella tävlingarna. Deltävlingarna 1. och 2. av Swedish League i Bengtsfors, Dalsland. Ett träningspass i typterräng på fredagen gav en inblick i vad som komma skulle och trots att kroppen känts aningen seg hela veckan var jag ivrig inför det som väntade: härlig och tuff orientering.
Lördagens långdistans var en riktigt långdistans; 11km men 750m stigning för oss damer. Jag Inledde säkert, plockade de första kontrollerna fint och utförandet av långsträckan till tredje kontrollen är jag nöjd med. Fick syn på ryggen på hon som startat innan. Yes. På de följande sträckorna fick jag sällskap av några andra tjejer men på följande långsträcka skiljes våra vägar åt. Och sen kom den, väggen. Efter dryga en timmes löpning började mina krafter sina och den sista halvtimmen var en kamp mot trötthet. Jag är nöjd att jag lyckades hålla i orienteringen så pass bra som jag gjorde mot slutet trots att det kändes att jag var tvungen att ta fler gång- än löpsteg. Och trots att jag länge var på väg in mot en top10-placering är jag belåten med min 15:e plats i det tuffa startfältet med landslagslöpare från många länder. I nuläget kändes det viktigast att få en bekräftelse på att kapaciteten nog finns då bitarna bara faller på sin plats. Problmeåren har gjort att jag inte kunnat springa så många riktiga långdistanser så jag tror skarpt att nästa gång orkar jag säkert redan mycket bättre hela vägen.
Gårdagen medeldistans i sin tur var en enda fars. Ingen energi benen och trots ivriga försök ville huvudet inte heller samarbeta då hela kroppen var så slut.
Nu är det alltså återhämtning och analysering av helgens lopp som gäller och före Tiomila nästa vecka ska jag en till Finland en sväng för att träna i Ikalis inför FM-medeldistanden som går där i trakterna om en månad. Läget är gott- se upp för blåvitt nästa vecka 😉
Glada vappen allesammans!
/Kirsi
[morgan_share_buttons]
